En vardag med Panikångest

Jag kan bli JÄVLIGT JÄVLIGT arg på det här!
Jag har ju insätt att jag har Agorafobi.
Men hur kul är det?!
Jag berättade för M att jag hade en sån attack i affärn idag,
M - men du gjorde det?!?!
Jag - jaa..
Hon blev glad för att jag gjorde det, och att jag klarade att köpa mina grejer.
Men jag blir så arg för att jag har det såhär.
Kan inte glädjas för att jag klarade av det, jag var ju bara tvungen för att kunna få föda.
Skulle kunna skriva hur långt som helst om hur arg jag är för det..
Jag kan verkligen iiiiiiinte klara det här själv, måste HA medicin!!
Alltså de är svårt att inse att man har det här, när jag själv inte tkr att
jag är en sån person som borde ha nåt av det här.
De var ju inte direkt såhär jag hade planerat mitt liv, sitta här
arbetslös med en rad fobier och attacker.
När jag vet vad som finns bakom hörnet, om jag bara kunde!!!!!!
Jag vill bara ta tag i allt det där goda som livet bjuder på..
Vad det är som de bjuds på just nu är hemligt, fan skit helvete.
Arg är vad jag är.. jag brukar i vanliga fall aldrig och då menar jag aldrig
vara arg. Och nu när jag väl blir det så blir jag arg på mig själv och något som jag inte
kan förändra på.. FIFAN!