En vardag med Panikångest

HEJ!


Nu var det ett tag sen jag skrev.
Mitt liv går uppååååååååt :DDDD
Varje dag tränar jag som sjutton, handlar på olika pressbyråar och kiosker.
Och idag följde mamma med mig till affären, tanken var att jag skulle handla
men att hon skulle betala. MEN jag bara tog plånkan och pejjade all by my self ;D;D;D
Precis innan var jag och hämtade ut min medicin.
Wii har tagit första nu. Ska äta en halv tablett i 3 dagar just för att kroppen ska vänja sig.
Alltså de här är tunga grejer, Världens längsta papper i asken med en rad olika biverkningar osv osv osv.
Men jag hoppas de här ska hjälpa nu!!
Allt går frammåt. Fast inatt hade jag en liten depp-attack för mig själv mitt i natten.
Ingen allvarlig men kände mig bara nere.
De är fasiken helt sjukt jobbigt de här.
Om jag tänker på allt som har hänt i mitt liv, med min farbrors självmord,
min morfars konstanta dåliga hjärta och när han blev döv, min älskade morfar,
och bara allt som har hänt med pappa, psykologbesöken, allt...
så är det här det ABSOLUT värsta jag varit med om.
Känns skönt att kunna se på de från de här sättet nu.
Jag ser ljuset. Därför kan jag även se att de här är de värsta någonsin!
Tappa kontrollen över mitt liv, lyckan, glädjen, allt försvann.
Sakta men säkert får jag försöka jobba mig tillbaka där jag en gång var.
De kommer ta sin tid, MEN jag är på väg!