ångesten avtar
hej, var ett tag sen jag skrev.
känner av panikångesten titt som tätt. men inte lika ofta nu eftersom jag slutat på jobbet.
och de är så jävla skönt att slippa den dagliga nervositeten.
jag tänker varje dag jag ställer mig i en kö. jag tänker "kör bara". "do it".
jag vet inte om jag gör fel i att tänka så,. att tränga undan känslorna.
men hur ska jag annars ta mig fram?
jag fortsätter så. men när jag står i kön. i en lång kö. ensam.
då känner jag hur benen typ lyfter. så sjukt.
dom skakar inte, eller viker sig, dom lyfter, känns som jag får ryckningar i hela ansiktet.
och med dom ryckningarna blir jag nervös genom att personalen ska tro att jag stulit nåt, eftersom jag e så nervös. de där där kämpigt. drygt som fan. så därför går jag inte in på systembolaget längre, just nu.
dom skulle nog inte tro att de var jag på legget med tanke på ryckningarna.
ska iallafall ha en trevlig helg hos mina syskon på fredag och fest på lördag.
jag känner mig inte lika depprimerad iallafall. jätteskönt.
fast ibland har jag duster, såklart. de har ju alla.
jag hatar den här känslan "jag känner mig ensam, så ensam, fast jag har så många fina människor omkring mig som verkligen bryr sig om mig av hela sitt hjärta". den känslan kommer ofta. och den är sorglig.
ha en trevlig kväll.
Känner igen det där med att kännas sig helt ensam samtidgt som är omringad av så många människor som bryr sig om en.
Imorgon kommer du.
visst är det jobbigt?
