hemlighet
vad jobbigt det ska vara.
jag tänkte på en grej imorse när jag satt på tunnelbanan hem från festen.
"ska verkligen livet vara såhär svårt? ska de vara såhär svårt och jobbigt att leva?"
nej.. de ska inte det. ledsen är jag.
nu lyssnar jag på sorglig musik, gråter lite, tycker synd om mig själv, min sambo är hos en kompis.
skönt att vara själv när jag är ledsen.
jag vet bara inte hur jag ska skaffa mig ett nytt jobb. har ju en hyra att betala tills i juni.
accepterar INTE att mamma ska betala den för det funkar inte. hon har egna räkningar.
men just nu tror jag inte att jag skulle klara av att gå på en intervju. fasar inför det.
de känns som att i allt de så har jag glömt bort vem jag är. vad jag kan och hur jävla bra jag egentligen är.
kan bli så arg, jag är en god människa. vill ingen något ont. och så ska jag få de här?
snart ringer mamma. skönt.. vill åka till henne snart.
av hela mitt hjärta så önskar jag att de här ska försvinna snart, för livet leker och jag vill också vara med.
