En vardag med Panikångest

har nu fått gråta ut ordentligt hos min mamma.
jag är så fruktansvärt glad att jag har min mamma, den bästa i hela världen.
hon sa fina saker, då vart jag mer ledsen, hon peppar mig.
tror på mig. hon ska ta ut mig nu i veckan så jag får komma ut och göra något.
läst så mkt om panikångest & social fobi ikväll, och det har jag min syster att tacka för.
hon gav mig en bra länk. och de gav mig pepp. kände igen mig i de mesta.
skakningarna, ryckningarna, nervositeten.
precis som jag läste är det.
dom som inte har det här förstår inte, de är ju ganska så förstårligt.
men vissa säger "men tänk inte på det.. du tänker för mkt". JAPP de är det som är mitt problem.
de är tankarna. den onda cirkeln.
jag undrar när jag kommer handla på systembolaget nästa gång. spännande.
ska kanske vara mitt slutmål?
när jag inte är sams med mig själv kommer jag ju aldrig kunna ge mig själv till någon annan.
jag måste först klara av mig själv.
så är det.